Kallelse
Läkaren: vi gick igenom mina blodprov, hur processen går till och gjorde även ett vaginalt ultraljud på äggstockarna
Koordinatorn: Monica, spindeln i nätet. Hon som ser till att de som ska ha mina ägg är redo att göra detta. Hon informerade mig rent juridiskt. Förklarade att jag inte binder mig till eventuella barn som blir till med hjälp av mina celler. Att jag inte har något juridiskt ansvar. Men informerade mig även att om det blir en graviditet av mina ägg har barnet rätt till att veta vem jag är när det är 18 år. Allt detta hade jag självklart koll på innan (Google)
Psykologen: var en väldigt intressant man. Han undrade om mina funderingar. Vad min sambo tänker. Om jag varit öppen med vad jag ska göra till mina närmaste. Berättade att de flesta vet vad jag ska göra. Det är ingen hemlighet. Jag hymlar inte med någonting. Jag har funderat en massa och med samtal med andra kommit på en hel del. Bland annat har jag funderat på OM jag kommer gå omkring på stan och undra om det där barnet har mina gener.. Likhet? Eller vad gör jag om Kalle 18år ringer på dörren? Vad händer om jac bidrar med mina celler och detta barn far illa? (Inte för att jag tror det, har man kämpat så länge för ett barn så kommer man snarare Linda in de i bomull)
Det jag däremot inte hade tänkt på som han nämnde "ska du berätta det för dina barn". Först tänkte jag att de har väl inte med den saken att göra. Men tänk om dottern finner en pojkvän i samma ålder och kommit till världen genom IV? Och jag är alltid ärlig mot
Mina barn. Varför inte berätta det?
Sökte info in detta eventuella böcker. Men nada. Får väl skriva en egen barnbok...
Ah nu tappade jag ämnet
Men i allafall hos koordinatorn bestämde vi när (vid vilken mens) processen skulle sättas igång. Hon tyckte även jag skulle kika på denna film
http://vavnad.se/files/live/sites/vavnadsradet/files/Könsceller/Filmer/En%20gåva%20av%20liv_Hela%20filmen.mp4